lördagkväll

nu är de kväll och jag är hos min underbara syster camilla:)
som sagt när jag kom hit så va camiiles mamma är och sen katja camillas kompis här.
va ul attt se henne för de va ju ett tag sen eftersom hon ha jobbat i grekland.
när camilla åkte till jobbet så kollade jag o gabi på andra avenyn:)
efter de så åt vi sen.
men jag kommer åka till min faster imorgon igen för att de va nödigt o släppa hit hela packning.
så imorgon bli de hemmaspa me blåbär o massor annat:)
mysigt.
men nu händer de inte så mkt.

tänker mkt på hur allt kommer o bli dom närmsta veckorna med mig o henke men de visar sig.
mrn jag ha märkt på mig själv att jag vågar säga ifrån och säga vad jag tycker o tänker de ha jag inte kunnat gjort tidigare men nu kan jag det är de e jag stolt över för de ha skapat ett väldigt bra självförtroende hos mig men min självkänsla är förfarande låg men de kommer väl också att bli bättre med tiden.
jag läste körnikan på VR av anders ryndell tycker att han skriver helt underbart o få den o tänka efter och det är ju sant som han skriver. han skrev senate om kändisar förr va dom älskade o nu är dom hatade men som han skrev att nu förtiden vågar dom visa sina brister och de e kanske de vi hatar att vi känner igen oss själva i dom.
ingen är perfekt ingen e helt felfri men dom flesta gör allt för att dölja dom.
som jag tycker är fel jag älskar folk som vågar erkänna sina brister o våga säga förlåt om dom gör  fel o be om förlåtelse.
på den fronten tro jag att tjejer ha lättare för.
jag kankse ha fel men de e min uppfattning.
men killar ha ju alltid varit dom som ska visa sig starkast o aldrig gråta.
för de e omanligt tycker de flesta.
men enligt mig så e de bara manligt o sexigt att dom vågar gråta framför den och inte bakom ryggen.
för alla behöver tröst o kärlek  som mest när de e som jobbigast.

en gång såg jag en tex som ståg den starkaste e inte den som ha muskler och kan slås den starkaste är den som ser ljuset när de e som mörkast.
och de ha hjälpt mig så himla mkt när jag ha mått som dåligast.
och sen ha jag tänkte på allt positvia jag ha i livet vännerna och familjen.
den meningen ha hjälpt mig mer än vad kuratorer och psykologer ha gjort tillsammans.
tänk på vad bara några ord kan göra.

men u tänker jag sluta skriva o va social med familjen.
ha en underbar kväll
puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0