Medmänniskor

Hur kunde detta hända?
den omtänksam killen från landet blir ett sånt monster?
ja de ställer jag mig frågan rätt så ofta.
för att jag ska kunna förstå och så veta varför?
men hur jag än vider och vänder på det så kommer jag alltid till densamma.
han har alltid visat tecken små obetydliga tecken som jag bara ha sett som nån lek från hans sida.
men som igentligen ha varit på allvar för hans del för att visa.

om jag hade haft ögonen mer öppna som hade de aldrig hänt.
jag vet innest inne att inget e mitt fel men frågorna bara kommer omkring mig.
frågor som jag aldrig kommer få svar på.

han har förstört så mkt men ska han få förstöra mitt liv?
nej aldrig är för stark för det.

Om jag nån gång möter en kvinna som är utsatt så skulle jag utan tvekan öppna mitt hem för henne.
skulle inte spela nån roll om jag bara hade känt 1 dag eller 10 år de kommer aldrig spela nån roll.

för dessa kvinnor behöver med människor som bryr sig om dom.

jag hade min familj och mina vänner som stöttade mig hela vägen från att jag flyttade tills domen kom.
ett stort tack till er.
ni är mina hjältar ni har ristat in era namn i mitt hjärta.
utan er så hade jag inte kommit så långt med beabetningen som jag har.

men alla har inte samma tur och man kan inte lita på soc kvinnojuorer att få hjälpa av dom. mer än e.v samtals kontakt.

jag hade tur som kom bort från det förhållande innan de var försent.

Men de svårades va nog o berätta för pappa om vad som hade hänt.
min älskade pappa.
antagligen för att jag är hans lilla flicka.
men ändå va de honom jag berättade först för.

men jag tar fortfarande en dag i taget.
för måendet kan gå upp o ner.
när de e uppgångar så eman den starkaste i världen.
men när de e nergånger brukar jag tänka att de finns bättre dagar än den här

och idag har de varit en sån uppgångs dag.
jag är glad jag o positiv och för första gången på 2 år modig

jag hoppas att de fortsätter:)
ha de bra

kramis:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0