'

e så jävla trött nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
sömnade in vid 1 inatt för jag log o va rädd och tankarna bara rann iväg och minnen som fullde hela min kropp med förtvivlan o skräck. en av dom värsta nätterna hittils.
men till sist sömnade jag in som sagt.

imorse gick jag upp vid 6.10 jätte kul 5 timmars sömn så va inte på mitt bästa humör.
när jag kom till jobbet så va jag kankse pigg ändå.
de va jätte kul.
ändå när man fick veta att personalen hade sagt hur duktig jag e och att jag ha ett leende på läpparna och e glad.
men de som inte vet e att bakom leendet så finns de en sorg smärta ilska och rädsla.
men att börja jobba nu va faktiskt bra för mig kom i rätt tidpunkt.

jag vet att jag ha en läng väg kvar och klara av.
och jag kommer falla på vägen flera gånger,
men när jag faller så måste jag säga det men ha inte vällat göra det för vill inte att folk ska tro att jag inte kommer klara det. men jag ska klara det och jag kommer o göra det oxså men de kommer ta tid och de kommer ta engei men jag måste.