framsteg

okej nu e jag riktigt less allså...
när man vill ha info så finns det inte... och man kan inte be om hjälp heller av läraren för han sitter typ 21mil ifrån mig.
skulle vara kul om nån hörde av sig o fråga hur det går.
folkj kanske inte vet att plugga på disants e inte lätt det e svårt riktigt jävla svårt.
och när man inte ha valt det själv heller att man va tvungen att flytta för ingen ville hjälpa.
den första veckan som allt började så va de jag som va tvungen att ta kontakt med alla för att få hjälp.
ingen ville hjälpa och deras ursäkt va att dom inte kunde göra nåt för antagligen så tog dom begreppet inte skriven eller vissobegreppet.
jag skrek efter hjälp men myndigheterna småttade mig i ansiktet samtidigt som jag precis hade lämnat honom.
de ända som dom kunde hjälpa med va att jag kunde på hos en kvinna som va fyrkantig o jag visste att bo med henne skulle aldrig gå. skulle inte ens få tvätta själv. då va de ett stort nej tack de e bra och då hade ajg två val hoppa av skolan eller plugga på distans och hoppa av va de inte ens en tanke på att jag skulle göra så då blev de distans.
och nu sitter jag här efter två månader.

över en natt förändrades mitt liv visst de ha varit tufft smärtsamt men jag vet att till slut så kommer jag att vara starkare än nånsin jag kommer kunna njuta av livet men framför allt så kan jag bestäma och ha kontrollen av mitt liv.
jag känner att jag må bättre nu än förut o de se jag som ett framsteg och jag vet att jag har en lång väg kvar och ja jag kommer gå bakom jag kommer att ramla innan jag är framme.
men jag vet att jag kommer att klara det för jag ha mina vänner min familj bakom mig och lyfter upp mig när jag behöver det.

men nu ska jag försöka plugga
kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0