'

hej!
inatt va de dax för mardrömmarna och dyka upp igen.
hur länge ska de verkligen va så här ?
jag orkar inte längre.
vissa dagar så känner man sig på den starkaste i världen och sen nästa dag känner man sig så liten o hjälplös.

men jag måste se de positvia i detta.
jag överlevde jag kom därifrån och fick min upprättelse.
de va jag som gick från denna sal med min upprättelse.
att se honom i bojer va för mig att se npn helt annan.
jag kände ett stort obehag att se honom med det o vakter från häktet bakom sig.
men jag visste att de va för min skull att jag va tvungen och se honom när han kom in.

men när förhandligen började så va de dax o berätta detaljert.
när jag mötte hans blick så började ajg gråta o han log.
i tingsrätten va jag den lilla stackan som hade skamen och ångesten inom sig.
men i hovrätten kände jag hat förakt och starkare.
kände att jag kunde gå upp vilken minut som helst o smälla på honom men de gjorde jag inte.
utan dig disa i hovrätten så vet jag inte hur jag hade orkat

men under hela rättsprocenssen så fick jag vet vilka som va mina vänner mina äkta.
många har svikti mig till o med den personen som jag kallade min bästa vän.
fy fan säger jag bara.
men jag vet att jag är bättre än vad denna starkaren är.

jag vill tacka alla som har funnits där för mig o finns där idag men den största biten att hela mig själv är de bara jag som kan göra.