'

desso mer jag känner desso mer hat känner jag. jag vet inte vad de är med mig jag är väldigt irriterad  och arg för de mesta nu. tror nog att det är hösten som gör det.
för att hösten för två år sen var den värsta tiden i mitt liv.
jag var ingen, kontrollerad och styrd. slagen.

de är inte förens nu jag orkar berätta vissa händelser och kankse kanske ge er en blick om vad som verkligen hände.

10 september 2008 så började vi bråka i vanlig ordning genom sms för jag hade skola. han ville ha koden till min inloggning på datorn som han inte fick o de handlade väl hela bråket om tills dess att han slog söder dator skärmen och sa att de va mitt fel.

när jag kom hem fortsatte bråket om datan men han började bli hård hänt knuffade mig mot väggen i hallen/ matrummet och tog ett strypkräpp som jag inte kunda komma loss jag bad honom släppa men de gjorde han inte. men helt plösligt så släppte han. när jag va intryckt mot väggen trodde jag inte att jag skulle övereva tankar gick till min familj pappa och camilla att jag aldrig skulle få se dom igen..

han gick hemifrån sen o jag ringde till emelie och grät o hon hörde att de hade hänt nåt så jag berättade samtidigt som jag grätt o va i chock. hon bad mig packa mina saker o lämna honom. men jag kunde inte. jag orkade inte o jag va rädd otroligt rädd. min självkänsla log på botten. o de va inte första gången han gjorde mig illa.

när jag skriver om det här så förstår jag inte varför jag inte lämnade honom då eller långt innan. men som jag har berättade så trodde jag att jag va ingen ingen självkänsla lr förtroende.

dagen efter så åkte jag till min faster o kusiner.
men jag berättade inte så dum som jag va.

efter den händelsen så kan jag inte ha nåt runt min hals så trycker mot strypen halsdukar hänger jag löst om min hals och om nån bara råkar o om jag ha nån för hög tröja på mig så kan jag få ett stor obehag o få nästan panik i kroppen.

men de e det jag måste leva med.

så mitt tips till alla är att om eran partner försöker kontrollera er på nåt sätt så va mkt uppmärksam o vaksam.
för när första slaget har fallit så är det försent att lämna ni är redan så pass stryrda.