'

försöker koppla bort hans ansikte men de spökar för mig natt som dag.
han är ond och han bär onskans ansikte.
jag försiår än idag inte hur jag kunde falla för honom.

jag är än idag rädd för honom är rädd för att han ska söka upp mig och avsluta det som han har påbörjat.
de va han som har gjort att min själ är ett stort fullt blödade ärr.

vissa tror att jag var för stark för honom. att jag kunde överlista honom på nåt sätt känns de rätt men på ett sätt känns de fel för att till sist så kunde han  kontrollera mig styra mig precis dit han ville.

men till sist fick jag nog satte ner foten och avslutade allt.
sista gången jag träffade hono innan han åkte in så försökte jag få de ända som betydde för mig då min hund yankee.
jag o två tjejkompisar åkte dit för att hämta henne men de slutade med att jag blev slagen för att jag ville bara ta henne.
så den personen som säger att jag inte försökte få hem henne kan dra åt helvete.
jag blev slagen för att jag ville ha med henne.
men de fick jag inte. den gången va sista gången jag såg henne fick inte ta ett farväl ingeting.
o sen fick jag ett sms från honom där han hånade mig.

men när jag gick från lägenheten såg jag mig aldrig om. de sista han såg av mig i frihet va min rygg.

o detsamma i hovrätten jag kom in dit med en sån ilksa och hat mot honom och jag gick därifrån rak i ryggen och såg mig aldrig om.

jag fick min upprättelse och därefter mitt liv tillbaks ändå de lilla liv jag hade kvar.

det som hände mig har gjort mig starkare mer oberoende ochsjälvständig det som jag lärde mig där va att jag aldrig ska binda upp mig på nån. att hälla männsikmor på avstånd. de är svårt att komma in på mitt liv.

och på det sättet vill jag ha för om nån hugger mig i ryggen så kan jag bara släppa taget.