'

hej!
känner ett obehag ikroppen igen har haft de hela dagen.
det är höst o igentligen borde jag vara glad men de är jag inte.

när ska detta sluta? när ska jag sluta vara rädd för honom?
minsta lilla jag skiter på mig.
jag gillar inte att vara ute när det är mörkt o nu när de blir mörkare o mörkare.

jag är rädd för att han ska komma och att se honom igen ge mig gås hud.
men är de så konstig?
han har slagit mig tagit strypttag o våldtagit mig.
även fast de har gått 2 år snart så är jag rädd o kanske kommer va de resten av mitt liv.

jag hoppas att han inte gör om det igen.

o jag hoppas att hans nästa tjej kommer vara smartade än mig att lämna honom när hon ser alla vannings teckena.

allt var där framför näsan på mig men jag såg dom inte.

hur kunde jag va så blind?

de ändå jag är glad över är att jag kom därifrån med livet i behåll men mkt mer än så va de inte.

när jag flyttade från honom så hade jag inte tak överhuvudet bokstavlingen.
jag kontaktade alla kvinnojouren social tjänsten ja allt men ingen ville hjälpa mig.
jag ståg där själv.
jag tackar gud för att carro öppnade sina dörrar för mig den första veckan annars så vet jag inte vad jag skulle göra. o sen lotta och kenta som öppnade deras hem för mig.

änglar är vad jag vill kalla dom.

tyvärr så är det så de låter så bra i media tidningar o allt men när de väl gäller så skiter dom iden.
de ända dom ger är ett möte o inget annat.

andra har inte samma tur som mig o då är de lättare o gå tillbaks.

men de är de värsta man kan göra.
för att bo på gatan tror jag är lättare än att bo med en som gör den illa.

så tjejer stå på er låt ingen man göra er illa o känna er värdelösa för de är han inte värd.

min syster så en gång till mig att en kille som få dig o gråta är inte värd dina tårar.
o med den menningen slutar jag för dett inlag.

ha de bra nu o sov gott